2010-04-23

Investigate Witch Cults of The Radio Dept.

I veckan släpptes då äntligen Clinging to a Scheme officiellt. När jag för någon vecka sedan recenserade skivan i Friendly Noise Magazine 4 avslutade jag min recension med att beskriva hur skivan mynnade ut i en känsla av osäkerhet, en osäkerhet som får en att vilja fortsätta lyssna. Och nog har jag lyssnat allt... Längesedan jag spelat ett album lika många gånger, om och om igen, som Clinging to a Scheme. Man får nog nästan gå tillbaka till nittiotalet för att hitta nåt konkurrerande. Var ligger då attraktionen? Det finns förstås det uppenbara: tilltalet, melodierna; vemodet och upprymdheten. Men den där osäkerheten som ger upphov till en vilja att någonstans försöka förstå, någonstans få veta mer, finns fortfarande kvar.

I min recension drog jag också en parallell, eller en antydan till en parallell, till den musik som ibland betecknas som hauntologisk (Ghost Box, The Caretaker etc.). Delvis på grund av att The Radio Dept. nämnde att de gillade Ariel Pink och hans produktioner (en artist som ibland nämnts i hauntologiska sammanhang), delvis som ett sätt att försöka förstå: känslan av uppsprucken, sönderfallande nostalgi, den proustianskt drömlika karaktären som åkallar minnet av den dröm som var - är det någonting som påminner om den känsla som till exempel The Advisory Circle och Belbury Polys musik skapar? Och så vidare...

Man kan kanske tycka att diskussionerna om "hauntologisk musik" börjar ha gått lite väl många varv nu men - bara för att ta nåt exempel - så sent som den 1 april i år annonserade The Wire: "The Wire Salon, Revenant Forms: The Meaning Of Hauntology" där Mark Fisher (k-punk) och kompani diskuterar: "the uncanny quality of so much contemporary audio, from spektral disco to dubstep, Hypnagogic pop and beyond". Själv har jag ännu inte lyckats sluta spela mina skivor från varken Ghost Box eller Hyperdub.

Termen hauntologi (eller kanske hemsökologi) lanserades mig veterligen för första gången av Jacques Derrida i hans bok Marx spöken. Boken skrevs mycket som ett svar på Fukuyamas bok Historiens slut och den sista människan utgiven 1992. Där lanserar Fukuyama efter kommunismens fall just en historiens slut där den liberala demokratin och kapitalismen är segraren och teorin om att det inte kommer att inträffa några fler stora idéstrider.

Men!, man var rädd för det kommunismens spöke som gick runt i Europa när Det kommunistiska manifestet skrevs (1848) och som Derrida skriver:
Många är de som idag, nästan ett och ett halvt århundrade senare, över hela världen, tycks lika rädda för kommunismens spöke, lika övertygade om att det bara handlar om ett spöke utan kött och blod, utan någon reell närvaro, utan effektivitet, utan aktualitet, men denna gång ett spöke som påstås vara förgånget. Det var ju bara ett spöke, hör man överallt idag, en illusion, en fantasm eller en vålnad. En lättnadens suck som ännu är orolig: Låt oss handla på så sätt att framtiden inte återvänder!

Det är förstås en delvis annan tid idag än det tidiga nittiotalets då Derrida och Fukuyama skrev sina böcker men den kapitalistiska hegemonin är inte bruten (även om sprickorna bara tycks bli svårare att dölja). Hauntologin är också, delvis, en del av själva den hegemoniska strukturen. Derrida igen:
I det ögonblick då en ny världsordning försöker inrätta sin nykapitalism och sin nyliberalism, har ingen förnekelse lyckats göra sig kvitt alla Marx spöken. Hegemonin organiserar ständigt undertryckandet och alltså bekräftandet av en hemsökelse. Hemsökelsen är en del av strukturen hos varje hegemoni.

The Radio Dept. talar ju också på Clinging to a Scheme helt frankt om att vi borde förstöra det kapitalistiska systemet, i intervjuer om att de inte vill ha några moderater på sina spelningar. På Freddie and The Trojan Horse sjunger de om "Freddie, one day All of the workers that you led astray Will make you pay". Valdagen? Innan dess ska de dock hinna släppa en till singel, sägs det, på snarlikt politiskt tema, The New Improved Conspiracy.

Inga kommentarer: