2010-02-12

Avskärmad



Mer och mer tid framför en datorskärm, eller i alla fall mer och mer tid uppkopplad - och till slut kanske vi måste börja fråga oss vad som är viktigast, vad är det vi prioriterar: livet framför skärm eller livet? Vad är viktigast: att uppleva något eller att uppleva något för att kunna twittra eller blogga om att vi upplevt något?

I förrgår fyllde Momus inte bara femtio utan i förrgår valde han också att sluta uppdatera sin blogg Click Opera (bloggarnas blogg!): "Not because anything went wrong or it got unpleasant. Quite the reverse, in fact. Click Opera was just too damned good: too compelling, too time-consuming, too satisfying. It took over my life. It became my job, the main topic of my conversation". Nu vill han istället fokusera på att skriva böcker, föreläsa, spela in skivor - kanske promenera runt jorden?, illustrerat med den här talande teckningen:



Kanske också som en fråga till sig själv: kommer det inte helt enkelt att bli rätt svårt att bara sluta upp med något som har blivit en så pass stor del av ens liv? Kommer det att fungera att börja tänka som förr igen?

Den ständige sekreteraren Peter Englund har i och för sig rätt nyligen startat upp en blogg men lovar trots det, helt frankt, att sluta surfa. Det är hans nyårslöfte och han säger till och med att han satt upp en stor lapp på sin dator med förmaningen.

Möjligen har vi kommit till en sådan kritisk punkt (en postdigital brytpunkt?) där intelligenta män som Momus och Englund måste basunera ut och göra ganska stor sak av att de nu, på ett eller annat sätt, ska använda nätet mindre. Det går liksom inte att bara dra ned lite på användandet, det är nästan så att en markering måste till. Både Momus och Englund noterar också hur användandet av nätet börjar ta sig in och påverka tänkandet och kreativiteten på ett lite oroväckande sätt. För Momus har bloggandet i mångt och mycket tagit över hans liv och även om han så skulle spatsera jorden runt skulle han mest tänka på det hela som ett blogginlägg. Englund noterar mer, förutom att det stjäl för mycket tid, hur han uppfattar att själva läsandet har tagit skada av det för myckna surfandet: "Än allvarligare är att jag också lagt märke till en oroande förändring hos mig efter perioder av utdraget surfande, en förändring som bland annat visar sig i en minskad uthållighet vad gäller en viss typ av långa, snåriga texter. Alltmer orolig i min kropp, och alltmer rastlös i min tanke är det som om någon del av mig vill vidare, vidare."

Rasmus Fleischer talar om att det finns en viktig poäng i att upprätthålla en åtskillnad mellan bloggen som flöde och boken som stopp; Det där stoppet kanske också blir allt attraktivare i och med att tiden vi spenderar uppkopplade, vid skärm, ökar.

3 kommentarer:

Niklas sa...

Har tänkt i samma banor, även om ett fullständigt surfstopp i nuläget känns otänkbart. Nätet är ju en ovärderlig informationskälla. Däremot kanske en tidsgräns vore på sin plats. Max en timme om dagen. Och inget okynnessurfande!

Elias sa...

Sen finns det ju sånt som Macfreedom också som man kan använda sig av (kanske nåt för Englund?): "an application that disables networking on an Apple computer for up to eight hours at a time. Freedom will free you from the distractions of the internet"

Niklas sa...

Det låter faktiskt som något för mig. Ska kolla upp.