2009-10-04

M som i mer

Läser M av Carl-Johan Malmberg. Senaste dagarna lite överallt i lagomt spridda skurar; Melville till frukost, Beckett på tunnelbanan, Welles framför datorn (medan jag väntar på att den ska starta upp), Fassbinder i lunchrummet, da Vinci på väg hem från jobbet, somnar till en text om Beethovens pianosonater. Ja, ni förstår... Har egentligen inte läst så mycket av Malmberg förut men älskar en bok som M. M, som det står på baksidestexten, framförallt som minnets och mångfaldens snarare än melankolins begynnelsebokstav. Älskar sättet som Malmberg bejakar och tipsar och öppnar upp utan att framstå som dogmatisk smakdomare. Han skriver lätt och lärt samtidigt på ett, som det verkar, fullständigt oproblematiskt vis.

Det är lätt att jämföra boken med Horace Engdahls Ärret efter drömmen från tidigare i höstas. Samma generation, samma bakgrund i tidningen Kris (förstås) etc. Sedan behandlar de ju också mestadels klassisk västerländsk litteratur, musik och konst i sina texter; till stor del de redan kanoniserade europeiska gubbarna. Men skillnaderna är också stora. Och hur mycket jag än gillar M så tycker jag nog ändå att Engdahl smäller högre. Engdahls texter är essäer på ett annat sätt än Malmbergs, medan Malmberg mer skriver långa kultursidestexter. Det är inte lika ofta det hisnar till när man läser Malmberg, inte lika ofta man hittar de där både stilmässigt och tankemässigt rakbladsvassa raderna som hos Engdahl. Å andra sidan entusiasmerar nog Malmberg mer: listan över böcker man vill få tag i och läsa snarast möjligt växer i racertempo när man läser M.

M som i mer eller till och med mycker mer.

Inga kommentarer: