2009-09-05

BLACKsummers'night

BLACKsummers'night är Maxwells första skiva på hela åtta år. Hur kommer man tillbaka efter ett sådant nästan "Scott Walker-långt" skivsläpparuppehåll? Pang, boom, krasch eller i gammal klassisk god stil? Maxwell verkar ta det hela med ro. BLACKsummers'night är ingen spektakulär, fullmatad och nyskapande comeback utan istället en kort, fokuserad och just ganska klassisk Maxwell-skiva. (Å andra sidan första delen i vad som sägs vara en trilogi där SUMMERS och NIGHT ska vara nummer två och tre.) De som gillade Maxwells nittiotalskivor känner igen sig, på sätt och vis har han bara fortsatt att förfina det han är bäst på: modern soul / r n'b i rakt nedstigande led från, säg, Marvin Gaye och Sade. Ändå hela tiden med ett alldeles eget uttryck. Möjligen - som titeln antyder – med ett litet mörkare anslag än på tidigare alster.

Enda spåret som riktigt sticker ut från övriga är det korta, avslutande, instrumentalspåret Phoenix Rise. Där skapar istället en mer framträdande synthslinga, och snabbare, mer markerade trummor en känsla av både avslut och pånyttfödelse; soulstjärnan reser sig igen ur nittiotals-askan. – Och man kan förstås inte låta bli att undra var han kommer han att befinna sig på nästkommande del i den förebådande skivtrilogin: BlackSUMMERS'night.

Inga kommentarer: