2008-10-31

When we refuse to suffer...

Till en början kändes årets Jonathan Richman-skiva som en liten besvikelse: bra förstås, men ändå - allt svajigt passar väl inte perfekt ihop med det där lite mörkare stråket, tänkte jag av någon anledning, och hittade inte någon riktig entusiasm i början... Men varför kunde jag dock inte sluta spela den? Ville väl ge Jonathan fler chanser kanske... Det tog ett tag innan jag förstod att det var av den enkla anledningen att den är så livsnödvändigt fantastiskt! Lokko skrev något om att det var Richmans motsvarighet till Dylans Time Out Of Mind. Det vill jag inte hålla med om, mest kanske för att jag inte tycker att Jonathan Richman ska göra någon Time Out Of Mind, att han är så mycket originellare än så, men någon liten bortsprungen poäng hade kanske Lokko...

Det finns lika mycket livslust i Because Her Beauty Is Raw And Wild som i någonsin Modern Lovers mest naivistiskt fantastiska stunder. Det hela är förstås bara målat med lite mörkare färger. Från kärleksförklaringen i titelspåret till den avslutande sorgesången och hyllningen till bortgångna mamman i As My Mother Lay Lying (som han helt fräckt avslutade sin spelning i Stockholm förra hösten med). Jonathan förklarar den här gången också - tydligare än kanske någonsin förut, i två versioner av samma sång till och med - sitt budskap rätt upp och ned så att alla ska förstå: tillåter vi oss inte att lida och känna efter kommer det bara att bli ännu värre, våra liv kommer att bli gråa, kalla och tråkiga. When we refuse to suffer, When we refuse to feel, We can´t win!

Inga kommentarer: