2008-10-27

Skyskrapans behov av ensamhet

Under de sista veckorna har jag till och från läst Öijers senaste samling Svart som silver. Har man läst Öijer förut känner man förstås igen sig. Vissa bilder kanske känns lite utslitna eftersom de har använts på ett liknande sätt förut. Vissa bilder känns ändå, trots det (kanske till och med på grund av det?), starka och effektiva. Många texter känns det i alla fall som om man kommer läsa om många, många gånger. Någonstans kan man också ana att Öijer är på väg vidare. I intervjuer har han till exempel pratat om att skriva en roman i Hjalmar Söderberg och Maupassants anda. I slutänden, vid tillfällen, är Öijer ändå smått livsviktig, när han med sina precisa, vackra och vassa bilder fångar in, besvärjar och skildrar; Naturen och civilisationen, grässtråna och fredagsrusningen...

Även skyskraporna har behov av ensamhet - under de sista veckornas "finansoro", kaos och cirkus - behov av att få komma undan, skaka av sig allt gift, alla kontor och företag. Kanske Hötorgsskraporna, säkerligen de här nedanför på Wall Street...



HÄR UTANFÖR

gräset här utanför
växer så tätt
att det är omöjligt att se
vilka två grässtrån
som är förälskade och just gift sej
och vilka som bara kommit
för att deltaga i festen efteråt
lika omöjligt
som att se en folkmassa i fredagsrusning
och kunna peka ut vem som plötsligt
kommer att vända sej om i trängseln
och känna in
skyskrapans behov av ensamhet
av att få komma undan
och rulla sej på ett fält
skaka av sej allt gift
skaka av sej alla kontor och företag
som en jättelik gråsvart hund
skakar vattnet ur sin päls

Inga kommentarer: