2008-10-13

Jag minns Georges Perec

Jag minns är en mycket enkel liten bok. Den består helt enkelt av 480 små minnesfragment som alla börjar med den lilla sentensen Jag minns. Plus ett litet Post Scriptum på en halv sida där Perec förklarar hur han gjorde när han skrev boken och hur man kan gå till väga om man själv skulle vilja göra någonting liknande (”Principen är enkel: försök att återkalla ett nästan bortglömt minne, oväsentligt, banalt, vanligt, om inte för alla, så åtminstone för många.”). Sedan avslutas boken också med ett index över platser, personer och liknande som figurerar i de olika minnessentenserna. Så att man exempelvis kan se att Perec på hela fyra platser minns cigaretter, och på två ställen minns André Gide. Är det här då verkligen en bra bok, värd att ödsla sin dyrbara tid på? Jo, det skulle jag nog ändå vilja påstå: för det första tar den ju inte sådär jättelång tid att läsa och för det andra skapar de små minnesfragmenten bilden av en förlorad värld. Små, till synes obetydliga, saker där man någonstans skönjer ett helt liv. Trots det enkla lilla formatet är Jag minns en bok fundera över, och en bok att just minnas…

179.
Jag minns att dagen efter det att Gide dött mottog Mauriac följande telegram: ”Helvetet finns inte. Lev loppan. Stop. Gide.”

266.
Jag minns ”skäggtennis”: man räknade alla med skägg som gick förbi på gatan, 15 för den förste, 30 för den andre, 40 för den tredje och ”game” för den fjärde.

Inga kommentarer: