2007-09-04

Upp till kramp!


Bra TV-dramatik behövs förstås alltid, och absolut en bra TV-serie som skildrar det svenska sextio- och sjuttiotalet. Kanske som Svts nya fyradelarsserie Upp till kamp, som hade premiär i veckan? Dels för att det självfallet är en intressant tid, en tid då många saker i det moderna Sverige förändrades och kanske till och med ställdes på ända. Dels för att det är en tid, som på en mängd olika sätt och från en mängd olika håll, både är söndermytologiserad och alldeles förfasligt romantiserad (den som lyssnade på Lundells Sommarprogram i år mötte en extrem variant). Svårt att se något överhuvudtaget i haschdimmorna, alltså... Så det var nog inte bara jag som hade hoppats på Peter Birros och Mikael Marcimains nya serie. Skulle de kunna lätta på dimmorna lite? Hur var det? (Lyssnade man på förhandshyllningarna hade man väntat sig ett mästerverk...)

När det fokuseras på karaktärerna, människorna är det okej. När de politiska och samhälleliga förändringarna kommer upp är det intressant, och det är bara att hoppas på att det är något som får mer plats i kommande avsnitt. När man ska skildra rock n’rollen och upproret blir det svårare. Bränner inte till det minsta faktiskt, får inte den minsta lust alls att åka till Cue-club, om den möjligheten nu på något märkligt vis skulle dyka upp.

Sedan tar ju morgonsofforna och kultursidesartiklarna (som vanligt när den här tiden ska skildras) död på en stor del av lusten att titta, viljan att förföras... De som var med ska berätta hur det var, hur allt var oskuldsfullare, ärligare, då. Att det (då) fanns ett engagemang, ett uppror och en vilja till förändring som man inte hittar idag. Utan att de verkar ha den minsta förståelse för att om ett uppror är ett uppror idag ser det förstås inte ut som upproret gjorde för fyrtio år sedan, kanske till och med inte går att urskilja för den som gjorde uppror för fyrtio år sedan.

Jag skulle hursomhelst vara mycket mer intresserad av en serie som skildrade Tommys pappas, varvsarbetarens, ungdom. De som var med och byggde det där ack så bespottade folkhemmet. Mormor och morfars ungdomstid. Inte mamma och pappas...

Inga kommentarer: