2007-09-21

Testa Testbild!



Testbilds tolkning av En gång i Stockholm var, tillsammans med Appelqvists Tänk att himlens alla stjärnor, sommarens kanske allra finaste låt. Och i dagarna kommer Testbilderna med nya skivan Une teinte intense! Minns att jag gillade deras allra första skiva The Double Life of Testbild! väldigt mycket, och är nog ganska säker på, trots att det var ett tag sedan jag lyssnade, att den håller hur bra som helst även idag. Deras andra skiva The Inexplicable Feeling Of September tog jag av någon anledning aldrig riktigt till mig, kom aldrig riktigt in i... På grund av mina lite svala känslor för den skivan blev det heller aldrig av att jag tog mig an förra skivan Imagine a House. Även om jag ibland har kommit på mig med att fundera över hur den var, är...

Men vad fina de nya låtarna som de lagt upp på sin myspace-sida är! The Moorish Café! L’Errante! Känner att jag måste ha mer, och tills nya skivan finns i min hand, får jag väl då nöja mig med gammalt, spridda skurar här och där... September känns ju nu mer oförklarlig än kanske någonsin tidigare, så denna dag - snuvig, hemmasittande, kallt och soligt utanför fönstret - kan väl vara en dag att åter lyssna på The Inexplicable Feeling Of September?

Och, vissa delar, speciellt de mindre poppiga, instrumentala som kanske når sina högsta höjder i slutdelarna av långa, långa Sparks From Extinct Steelworks gillar jag visst i massor. På det hela taget: det mesta är mig riktigt njutbart, men jag kommer ändå inte ifrån att det aldrig riktigt når så högt som jag tror det ska göra, innan jag lyssnar. Jag gissar helt enkelt att jag får leta mig fram till Une teinte intense (möjligen Imagine a House?) får att nå ända dit.



Nu har jag då inte lyssnat på mer än två (om än toppenfina) låtar på Une teinte intense, men själva anslaget och konceptet, omslaget och temat känns ju fantastiskt. Inte just för att jag lyssnat på massor av helt annan ökenmusik av helt annat slag det här året (Tinariwen, Farka Touré, Kouyate, Bassekou & Ngoni Ba...). Kanske då inte ens för att ett rätt anlagt ökentema är en helt fantastisk mylla för fantasi och till och med politik. Istället är det någonting med att det är så specialiserat, och kanske till och med snävt inriktat, på något som Isabelle Eberhardts texter och liv. Vet egentligen inte hur långt popmusiken har nått, men är det inte lite konstigt att något sådant som ett tema-album om en gammal upptäcksresande och reporter fortfarande känns lite revolutionerande? Ingen skulle väl tycka att det var konstigt eller annorlunda om någon skrev en bok om Isabelle Eberhardt? Nä, i popmusikens värld tycks det fortfarande som om man, som någon slags norm, helst ska ha någon slags allmän ungdomlig, romantisk, upprorisk känsla bara när man gör skivor. Kanske överdriver jag lite (kanske lyssnar jag på fel skivor?), men jag tycker ändå att Testbilds inriktning nu känns som helt rätt väg att gå.

Jag tänker i alla fall låna Södra Oran på biblioteket imorgon.



Senaste veckorna känns det som om jag har befunnit mig i nåt slags musikaliskt vakuum. Har mest föredragit tystnaden faktiskt, under långa stunder, istället för att lägga på en skiva. Till och med när det ska diskas eller städas... Och så går man omkring och fejar och njutar lite av tystnaden sådär för att stilla drabbas lite av rädslan: Ska det verkligen vara såhär? Tänk om jag aldrig riktigt kommer att drabbas av musiken igen? Men alltid är det någonting som får en att gå igång igen. Lätt stillsamt eller kanske till och med, med en smäll? Nu gör i alla fall de nya Testbildslåtarna mig väldigt nyfiken igen. Man drabbas av det där oförklarliga... Kanske också stallkamraterna The Dreamers (åh, den där gamla Mr. Wright-låten där han sjunger: "if I could wait a million years..." måste jag leta reda på, var det längesedan jag lyssnade på), kanske kan jag även få lite feeling av Anna Järvinens nya?

1 kommentar:

Tatti sa...

Jag har av någon anledning inte tagit till mig något av Testblid ännu. Tror dock att jag skulle gilla deras två senaste. Kanske dags att ta tag i det. Anna Järvinens tror jag att jag kommer att älska.