2007-03-25

Yes Differnet Yes Electrelane

En speciell liten känsla det där när man märker att ett band man gillar liksom tar form och blir till något eget (för en själv?, för världen?). När Electrelane är Electrelane och man känner att man inte vill ha dem på något annat sätt. Hur man slutar att drömma om hur de kommer att låta, och bara vill ha dem som de är. Att det har uppkommit, eller hur man till slut har märkt att det någon gång uppkommit, någonting i världen som är Electrelane och som vi utan dem inte skulle kunna ta del av. Precis som det finns något i världen som är Stereolab, Jonathan Richman eller Ali Farka Touré. Arthur Russell, Clogs eller Satie. Charlie Mingus eller Saint Etienne? Eller, ja, ni kanske förstår vad jag menar…

Så har jag i alla fall tänkt lite efter att senaste veckan lyssnat en massa på No Shouts, No Calls. Jag hade, till och från, ända sedan deras spelning på Debaser för något år sedan, gått omkring och drömt, fantiserat och tänkt på hur deras framtid skulle te sig. Hur de skulle utveckla de fina pianopartierna, körerna, dragspelen, gitarrerna... Kanske stråkar? Men när jag sedan får höra, sedan lyssnar, hur det blivit, hur det låter, slås jag egentligen bara då över hur det låter Electrelane och hur det är alldeles tillräckligt. Och jag kan inte låta bli att sörja lite att de spelade förband till Arcade Fire på Cirkus i fredags och att jag inte var där... (Fast Arcade Fire är jag ju inte speciellt intresserad av och jag tänker att man istället kanske ska gå på den där Accelerator-festivalen i sommar.)

Ett annat band, som om de inte fanns, skulle fattas mig är förstås Differnet. Även där har jag längtat efter nya alster, dock kanske inte i samma grad drömt om förändring, då de redan, så många gånger tidigare, känts närmast perfekta. Men i alla fall: deras senaste släpp, FYN 36, tre mp3:or, speciellt Curriculum Circular känns bara som ytterligare finslipning, varken mer eller mindre. Pop, av ett alldeles eget slag, som jag inte riktigt hittar någon motsvarighet till någon annan stans (i världen).

Exempel på en särskild stil, en viss bestämd aura, ett sätt att vara: NÅGONTING FINNS I VÄRLDEN SOM ÄR CÉLINE. [...] Någonting finns i världen som, inte alla, men ändå många kan ta del av som då - om inte Céline hade skrivit det – skulle f a t t a s oss.
- Stig Larsson,
Skildring av rymder som författare tillfört

2 kommentarer:

ulrika sa...

hej, hittade precis din blogg, via tattis... och kommer absolut titta förbi fler gånger, musik, film och litteratur, och ja, precis sånt som intresserar mig, kul

Ja accelerator -festivalen i sommar, wow, electrelande, taken by trees (har du hört?) och junior boys (css och studio inte så tokiga de heller iofs) man måste ju bara dit! har inte skaffat nya electrelane ännu men SKA såklart! titta gärna förbi min blogg nångång

ristarinsinamarken.blogg.se

Elias sa...

hej, kul! jo taken by trees, junior boys och studio kollar jag också gärna in... ska absolut kolla in din blogg...