2007-01-14

Make Mine Music gör min musik




Varför bryr sig ingen om skivbolaget Make Mine Music, och dess artister? (Eller är det så? Det är svårt att ha koll, men att ha koll på vad folk har koll på är förstås närmast omöjligt.) Yellow6, Epic 45 och framförallt July Skies har ju alla släppt fantastiska skivor de senaste åren!

Som ett litet bevis för det släppte både Yellow6 och July Skies var sin fin samling förra året med gamla singlar, outgivet, remixar och bortglömda små pärlor. I Yellow6 fall en samling över hela tre CDs: The Beautiful Season Has Past. Har bara provsmakat lite ännu sådär men det låter finfint och en låt som t.ex. Icanhear är vacker och (faktiskt!) så stämningsfull att man rycker till... ur sitt slummer...

July Skies har i mitt tycke släppt två av 2000-talets absolut bästa, mest egensinniga och annorstädes skivor. Allra bäst kanske fullängdsdebuten Dreaming Of Spires från 2002, men även The English Cold från 2004: lite mörkare, nästan lika fulländad, men det där lite enklare, ändå mer trevande, klara (som just en julimorgon) skimmrar nog som allra bäst på debutskivans (kanske allra helst på debutsjuans!) Coastal Station, The Softest Kisses...

I höstas släppte de skivan Where The Days Go där de samlar lite gamla, rara grejer innan de snart (februari säger hemsidan) släpper en en ny, riktig fullängdare: The Weather Clock. "It seemed an appropriate time to release these tracks as the following album will define different textures and direction.", skriver de på hemsidan. De där "different textures and direction" ska jag absolut följa, jag är nyfiken, det kommer att bli spännande, om de så bara är lika "different" som tidigare är jag alldeles nöjd och med på noterna... Om man undrar av vad July Skies variant av annorlunda består skriver de följande på sin hemsida:
Lost youth, fractured memories of the 1970's, pylons across fields, abandoned airfields, endless childhood summers, dappled sunlight through leaves, forgotten England, the romance of the heavens well after closing time, countryside, mornings in May, ruins, faded innocence, post-war Britain, skies of all seasons, trudging coastlines, Super8, Festival of Britain 1951, memories made with a Polaroid Landcam, Henry Moore, overgrown follies, East Anglia, time spent amongst long summer grasses, kissing under motorway bridges, grey English rain filled skies, concrete precincts and tower blocks, suburbia, better days ahead, the sound of children playing faraway, old Ordnance Survey maps, lost airmen, Orford Ness, rustic charm, John Nash, playgrounds of the city, Avebury, icy mornings and clear blue skies, poppy day, a half remembered smile, "There's no comfort in this world", 1960's artwork by Harry Wingfield, John Berry, Martin Aitchinson, C F Tunnicliffe, Ronald Lampitt, BST, municipal parks at dusk, love, infatuation and loss.
Musikaliskt tänker jag på framförallt Virginia Astley och The Durutti Column när jag lyssnar på July Skies. "her From Gardens Where We Feel Secure set from 1983 has been the stepping off point for many who would explore the possibilities of suburban and rural aural landscapes.", skriver Alistair Fitchett på Tangents om Astley. Och fortsätter, apropå July Skies musik:
It reverberates with the ghosts of places like the deserted airfields and coastal defence stations that Harding seems to be drawn to; the ghostly appeal in landscapes and architectures that contain no tangible personal memory, yet hold within them something altogether more illusory and tempting. With his July Skies project Harding is exploring an English rural environment that so many seem to ignore - he is putting sounds to sights and places that see few visitors
Man kanske kan se July Skies som en engelsk motsvarighet till bloggen Rostsverige?

3 kommentarer:

Tatti sa...

Onekligen intressant.

Elias sa...

Kul om man lyckas väcka intresse hos någon... Har ju fått en massa intressanta musiktips av dig!

Tatti sa...

Jobbigt för plånboken dock, är pank för tillfället. Men det blir absolut en beställning snart.

Jaså? Kul.