2006-05-17

Soul Togetherness



Det är klart att man även ledsnar på soulmusiken. Finns det musik som man aldrig ledsnar på? Mycket faller i glömska, men det mesta – faktiskt! – ser man sedan, ofta vid de mest oväntade tillfällen, komma tillbaka till en. I full fart och med öppna armar. Musik som har funnits med en så länge, men som plötsligt känns så ny, så ny. Som våren ungefär…

Och där någonstans uppfattar jag att en stor del av popmusikens tjusning ligger. Huvudstupa in i nya grejer! Nu känns allt den där artisten, den scenen, det skivbolaget eller – till och med – den genren som det enda som någonsin betytt någonting. Och man kan inte för sitt huvud förstå hur man kunde tjusas så av det där – det där som var gårdagens grej. Sen har man ju förstås sina heliga kor också, som man kanske inte förnekar, men som man, mer eller mindre omedvetet, kan tillåta sig att glömma bort ett tag. Men börja för all del inte sälja bort för stora delar av din gamla skivsamling bara! Rätt vad det är så hör du en skiva eller en liten sång, som i samma stund du hör den, tar dig några år tillbaka – och några in i framtiden, också...

Nåja, det var en parentes.

Men oj vad jag älskade första Soul Togetherness-samlingen när den kom för typ fem, sex år sedan. Ett av Richard Searlings försök att nå både en benhård northern soul-scen och en mer öppensinnad modern soul-falang – och samtidigt ta det där dansandet ännu några år in i framtiden (eller mer korrekt: nutiden). Och Soul Togetherness 2001 var närmast ännu bättre. Och allt hänger förstås ihop: Gladys Knight och Rahsaan Patterson, Wigan Casino och R Kelly, Modern Soul och Lenny Williams Gotta Lotta Love. Bara man inte blandar hej vilt, utan med smak och finess, i ett väl avvägt spretande.

Så sedan då?

Jag lyssnade men allt får inte alltid plats, och så är det nästan alltid. Men just denna vår kom Soul Togetherness 2005 till mig, som om den var, närmast, himlasänd. För en liten stund, innan den åter faller i (tillfällig!) glömska. Men just nu kommer jag i alla fall aldrig att glömma Sly Slick & Wickeds All I Want Is You (en artist som förutom att ha ett roligt artistnamn här ger oss en låt som nog alldeles sant skulle platsa på den där topplistan över världens bästa soulsånger, som jag ber att få återkomma till…). Fantastic JC’s Waiting For The Rain och Bobby Pattersons I’m In Love With You kommer det också att ta länge, länge att bli av med. Gotta Lotta Love hade jag redan glömt, men att nu höra den igen är lika delar nostalgi som en början på något nytt.

Annars då?

Mycket av den musik som finns med på Soul Togetherness 2005 känns viktig just nu för att den, som kanske ingen annan musik, framstår som den ack så förhatliga ölhävarindiens själva antites.

4 kommentarer:

Johan B sa...

Så har 2005 kommit nu? Dags att lätta på lädret med andra ord så jag har en komplett samling.

Elias sa...

Själv missade jag några år där... Tack, för en schysst blogg föresten...

Anonym sa...

Sly, Slick & Wicked är faktiskt en grupp, googla så hittar du lite bakgrund och discografi. Kolla även in "Sho nuf" och "Surely, is you is or is you ain't my baby" med dom minst lika bra om inte bättre.

"All I want is you" finns även inspelad med gruppen Convertion (b-sida på sjua och tolva, a-sidan är Leroy Burgess "Let's do it". Även på LP) och med Four Flights, igen finns både tolva och singel båda på bolaget Almeria.

Puss!

/Soulnazi

Elias sa...

Det är sådana här kommentarer man hoppas få, faktiskt... Om inte nu så någon gång måste jag förstås kolla upp dina tips. Tack för informationen!