2006-04-04

Scott i hjärtat

Scott Walker är tillbaka! Momus har lyssnat på nya skivan The Drift, och går lätt bananas: "All is strangeness! Spring dies screaming! Art is reborn!". För det var ju nästan så att man hade börjat ge upp hoppet... Skulle Scott verkligen hinna med en skiva till efter magnefika Tilt? Han börjar väl bli rejält gammal? Och, ja han är född redan 1943 vilket gör honom rätt gammal, men i den här BBC-intervjun ser han ju väldigt snygg och fräsch ut... och avslappnad och trevlig... Även om tillhörande dokumentärklipp och intervjuer (med Eno, Hawley, Cocker etc.) är illa förtäckt rockmytologisering. Myten Scott Walker skulle man ju gärna kunna vara utan, jag tycker att det räcker alldeles utmärkt med musiken...

Under en period för ungefär tio år sedan var Scotts 1,2,3 och 4 det enda jag kunde lyssna på. Okej, han har en makalös röst, men en stor anledning till att dessa skivor ofta kändes som ett välbehövligt vattenhål har nog mycket att göra med att de framstår som så fullständigt annorlunda i jämförelse med i stort sett all annan popmusik från den tiden (och sin tid, och vår tid...). Det var någonting med att musiken kändes så europeisk som gjorde att den kändes så tilltalande. Vilket säkert också kan ha att göra med att Walker är amerikan, förälskad i Bergman och Brel, utledd på amerikansk rock n'roll. För en rockskadad öppnade han dörren till andra världar.

Tills jag får fatt i The Drift ska jag lyssna på gamla Walker-plattor. 1,2,3 och 4 kanske är väl sönderspelade vid det här laget, men Climate of Hunter och Tilt var det allt bra längesedan jag lyssnade på. Där finns det nog en hel del kvar att upptäcka... Blanket Roll Blues, Farmer in the City och Rosary minns jag som favoriter. Jag gissar att de låter än bättre idag.

Inga kommentarer: