2006-02-20

Tyst skrik - mjuk kniv?

The Knife har släppt en ny skiva. ! Ja, den kan ju vara spännande! Om man läser recensioner och tittar på den uppmärksamhet de får måste den väl kunna vara, inte bara bra, utan också intressant. Den kanske till och med bryter ny mark? Det skrivs till exempel mycket om det hårdare och mörkare technosoundet.

På nåt sätt kan det alldeles säkert vara så. Själv vet jag inte ännu, eftersom jag inte hört skivan. Titellåten Silent Shout hörde jag i och för sig en gång på radion. Den lät bra minns jag, skulle till och med kunna använda ett adjektiv som tufft.

Jag har ju inte ens hört förra The Knife-skivan i sin helhet, ännu! Heartbeats har jag förstås hört. På många sätt en fantastisk låt... kan man överhuvudtaget inte gilla den? Eller kanske mer sant: är det ens möjligt att ogilla den? Det är väl till den frågan jag någonstans också vill komma med detta orerande...: kan man tycka illa om The Knife? (och implicit i den frågan den kanske mer hårt dragna följdfrågan: om ingen tycker illa om dem, hur lyckas man då egentligen verkligen älska dem?).

Problemet med ett band som The Knife är nog just det: att man inte ens retar sig på dem. Det är helt enkelt mycket svårt att säga något negativt om dem (förutom att det inte går att säga något negativt om dem då). Jag tycker att dom är helt okej, de flesta tycker att dom är helt okej – många gillar dem mycket. Kniven känns alltså inte så vässad, utan mer som en sån där mjuk Butterickskniv som inte sårar någon alls...

Mycket riktigt får Silent Shout också bra recensioner på alla ställen…

Den kanske sämsta The Knife-recensionen hittar man på The Cricket. Här oreras det mycket om hur före sin tid The Knife är, om hur de som inte uppskattar Silent Shout idag snart kommer att inse hur fel de har och erkänna sitt misstag. Två fel av två möjliga alltså: om The Knife är så före sin tid, hur kan då precis alla just nu i denna tid tycka att de gjort en så bra platta? The Knife är inte före sin tid, de är precis rätt i sin tid. Silent Shout kommer förstås inte heller att dela upp The Knife-fansen i några läger. Alla kommer att gilla den. Den är antagligen precis lagomt avvägd för att de som gillade Deep Cuts ska tycka att det hela är lite nytt och fräscht, samtidigt som de känner igen sig, vilket i slutändan leder fram till ett vinnande recept.

Den bästa The Knife-recensionen skriver Lars Jämtelid på DigFi. Han trycker på att det förstås hade varit mycket mer oväntat om The Knife inte gått in i en mer "inåtvänd och svårtillgänglig musik". Skivan beskrivs som "en rätt lyckad kompromiss där samma typ av suggestiva och klatschiga poplåtar draperas i något mer diskreta designerplagg istället för neonfärgade träningsoverallsjackor". Helt okej, alltså. Jag skulle säkert tycka något liknande om jag lyckades uppbringa energin att lyssna på skivan. Innan året är slut har man nog ändå inte lyckats undvika dess närvaro på förfester, efterfester, dansgolv och barer.

En kompis sa att han gillade Silent Shout och att han hade börjat gilla The Concretes. Motiverade det med något i stil med att han jobbade på att bli mindre nördig. Att det är skönt att inte behöva positionera sig, utan att istället gilla sånt som så många andra halvtrendiga Stockholmare runt trettio gillar. Så kan man ju förstås också se det! Även om jag funderar i andra banor – även om jag ofta inte gillar The Knife-recensionerna – så lyckas ju inte heller jag uppbringa något större avståndstagande i frågan. Jag kommer nog också tycka att Silent Shout är bra när jag hör den...

1 kommentar:

Anonym sa...

har nu lyssnat på silent shout..
och jag vet inte,.
inte riktigt nåt som berör mig sådär jäättemycke men förmodligen kommer div låtar spelas här&där och man kommer, i det sammanhanget, tycka det är helt ok.
lite mörkare(och gud förbjude?)gothigare. men annars väldigt mycket knife..

och rebell statusen går i massor förlorad. säger jag i enighet med Elias utläggning.. se bara alla recensioner a'full pott i t ex Sonic och Nöjesguiden..

The knife: i rätt sammanhang ganska bra elektrisk tonårs-ångest men rebelliskt/nyskapande..
mnjae..