2006-02-13

Monomtrl & Vinterviken



”Ingenting hör böner.

Gud är ofrånkomlig.

Det pågår en ursprunglig maskin.

Allt lidande är utan mening.

Vi lever i en ömsesidig ordning.
I de abstrakta mellanrummen.
I rörelser.”


Ur Negativ Meditation från Monomtrl

När jag för någon vecka sedan läste Johan Jönsons Monomtrl för första gången funderade jag på att skriva ned några tankar och åsikter om den. Något som då inte blev av. Troligen kände jag inte tillräckligt mycket för boken efter en första läsning. Jag gillade i och för sig delar av den, annat uppfattade jag som ett litet för utstuderat poserande i våld, äckel och utanförskap. Sedan dess har jag flera gånger läst om och återkommit till delar och partier i texterna. Det finns alltså någonting där som lockar… Och ja, fortfarande: ibland mycket bra och ibland mest bara jobbigt. Och det är då en åsikt som jag hyser om samma textstump, vid olika läsningar. Hur jag uppfattar Jönsons text beror alltså troligen på hur jag själv mår, till stor del… Vilka nyheter jag orkat ta in idag… Om jag under dagen stött på någonting som givit upphov till obehag… Ja, jag gissar att väldigt mycket beror på vilka sändningar, vilka kanaler, vilka texter och vilka bilder som under dagen passerat, trängt sig på och fastnat på näthinnan. Det här gäller väl förstås till viss del allt man läser, men jag har en känsla av att det hos Jönsson är mer utmärkande än vad som är vanligt. En enkel psykologisk analys skulle vara följande: när världen ter sig galnare och ondskefullare än vanligt – alltså dagar som dessa – så kan Monomtrl mycket väl fungera som ett motstånd, ett motgift. Texten Daily News behövs när man har sett på dagens nyheter.

Bilderna, textsjoken sköljer över en, och först en bit in i texterna förstår man vad man befinner sig mitt uppe i, eller vad man tror sig befinna sig mitt uppe i. Vilket ofta får en att haja till och gilla det man läst - efter att man har läst det. Man kan läsa långsamt, eller snabbt; det är både enkelt och svårforcerat. Texterna fungerar på flera plan och på olika sätt beroende på hur man läser. Kanske är det lyrik, kanske är det prosa, men på ett positivt sätt behöver man inte anpassa sig och förbereda sig på att läsa någonting som ska vara poesi när man läser Monomtrl. På biblioteket är den inte heller klassificerad som lyrik.

Jag känner att den här boken mycket väl kan växa ännu mer vad tiden lider. Han har inte bara nåt att säga om världen i stort – vi tittar inte bara på samma nyhetssändningar – vi tycks också ofta befinna oss i samma del av den. Ibland känner jag igen mig, ibland tillför han nåt nytt:



"4. I Vinterviken
skvalpar kroppsdelar från filippinska färjehaverier mot
klipporna mot strandgräset mot fritidsbåtarna. 5. Jag
går inte utanför lägenheten. Världsmonologer ström-
mar mot mig mot kroppen genom kroppen”

Ur Sibboletstäder från Monomtrl

Inga kommentarer: