2006-02-04

Känd för fler än 15 personer?



""Kanske något för bloggen", sa Krister som jag knappast trodde kände till existensen av den. (Jag blir fortfarande generad och ber om ursäkt när jag inser att folk har googlat mig och hittat hit; gör du det, ber om ursäkt alltså?).", skriver till och med en storbloggare som Erik Stattin och sätter samtidigt fingret lite så där på hur det kan vara. Och nej, om ursäkt ber jag väl inte riktigt (eller, vid närmare eftertanke, så har jag säkert gjort det också), men lite generad kan jag nog allt bli, om det plötsligt visar sig att någon jag inte trodde kände till den här sidan ändå har varit här och läst mina texter.

För när jag började skriva här var det inte precis så att jag basunerade ut det i någon megafon - inte ens några bloggportaler har förärats min närvaro… En av mina experiment i början var nog faktiskt också att se om lite planlöst nedtecknande på en blogger-tjänst kan dra till sig några besökare. En sparsam liten skara har väl också hittat hit – via googlingar och länkar och så... Och det är ju förstås inte ett problem utan kul och faktiskt lite av meningen med det hela.

”om man "bloggar" är det väl ofta för dem man skriver: alla och ingen. Kanske någon vän man givit adressen eller kanske för någon som råkar snubbla förbi”, skrev jag här för ganska precis ett år sedan, och drog sedan en parallell till Momus och hans tes om att framtidens kändisskap inte skulle pågå i femton minuter utan istället inför femton personer. Det är antagligen det kändisskapet som jag försöker vänja mig vid.

För vem har sagt att den gamla sortens celebriteter hade det enklare? Madonna och Persbrandt vet ju att alla känner igen dem, medan jag lite i smyg sådär försöker luska ut om någon arbetskamrat läser mina texter…

”det kommer säkerligen att nysta upp sig vad tiden lider och vi kommer att lära och att vänja oss vid nya sätt att publicera, producera och kommunicera. Vi är nog bara inte riktig där än. Krockarna mellan det allmängiltiga och det djupt personliga slår oss kontinuerligt när vi läser bloggar och andra typer av Internetpublicerade texter.”, märker jag (när jag googlar min egen sida!) att jag också skrivit här tidigare.

Men än så länge, eller ibland: Internet är konstigt och onaturligt.

Inga kommentarer: