2005-08-23

Twisterella var en bra (nät)tidskrift. Deras kanske största bedrift var att de hjälpte till att bota den ”post-tidningen-Pop-förlamning” som fanns inom svensk musikpress runt millennieskiftet.

En artikel jag minns från Twisterella handlade om att rynka på näsan. Man översköljs ju som bekant av allehanda musik i denna nedladdningens och fildelningens sammelsuriumartade tid. Nu kanske det inte helt och hållet har med den musikaliska massans storlek att göra, men jag kommer ändå då och då att tänka på den där Twisterella-artikeln och om det finns någonting där att lära. Eller, det kanske snarare har med detta att göra: idag är man inte längre tvungen att rynka på näsan på samma sätt som man var tvungen att göra förut? När det mesta finns att tillgå både enklare och billigare än det gjorde tidigare kan man ju helt enkelt testa det mesta. Till en början behöver man inte vara så noga med kvalitén utan man kan lyssna och prova och sedan slutgiltigt förvirra sig ner i sådant som kanske är kul en kort stund… - men är det bra?

Första delen av nittiotalet var man tvungen att rynka på näsan på ett annat sätt än idag. I alla fall var jag tvingad! Med endast ett litet, litet studielån att köpa skivor för var det nödvändigt att välja och att välja länge, länge.

Vad som sedan i slutänden blev bäst vet jag inte. Det kanske blev lika bra fast på olika sätt? Båda sakerna hade, och har, säkert sin fördel. På nittiotalet: lite mindre skivor, lite tråkigare kanske, lite säkrare kort, skivor man lyssnade på om och om igen. Nu: hur mycket musik som helst, en lyssning här och en lyssning där, rastlöst, zappande som bland en massa tv-kanaler och man utsätter sig i slutändan – tror jag - både för mer bra musik och för mer dålig musik idag. Vilket kanske skapar en rätt likartad kvalitétssumma när det kommer till den slutgiltiga sammanräkningen?

En bra mellanväg är nog att försöka hitta just en mellanväg. Om man lyckas blanda dagens överflöd med det tidiga nittiotalets tjatiga, envisa och noggranna urval kanske man är en bit på (mellan)vägen. Ibland lyckas man och ibland känner man att man nog borde ha rynkat på näsan lite oftare.

Inga kommentarer: