2005-04-26

Har vid något tillfälle hävdat att den enda riktigt bra musiken, den enda musik som egentligen är värd att bry sig om är den musik som är "svårfångad". Den musik som är omöjlig att kategorisera, den musik som ännu inte har fått något namn, som inte har paketerats och stoppats in i ett litet fack. Eller med andra ord: den musik som bara inte är riktigt färdig ännu, som inte spelar i en tradition eller "tillhör en scen", utan som istället redan är på väg någon helt annan stans.

Och det är ju dit man vill hitta! Vid enstaka tillfällen tycker man mest att allt bara guppar omkring i sin egen lilla ankdamm. Inget nytt under solen och inga seglatser till främmande platser och exotiska öar. Men så blåser det snart upp igen, och en vindpust, en bris eller vid enstaka tillfällen en rejäl storm som tar tag i en och... så känner man det; "oj det här är spännande!".

Så just idag, just nu denna tidiga och soliga morgon, vad är det då som får en att le och lyssna lite, lite noggrannare? Ja, jag vet inte om jag vill kategorisera det som någon storm, men en stilla bris i alla fall... Marsen Jules känns för mig just så där, som en liten förvirring och en stor skönhet. Och hur förklara vad för musik som Marsen skapar? Enklaste sättet är väl helt enkelt att be läsaren av denna text att gå in på artistens hemsida och ladda ned några av alla de mp3s som där ligger och väntar på sina lyssnare. Annars kan jag bara kort säga att det album som jag lyssnat på - Herbstlaub (som inte finns för nedladdning!) - är instrumentalt, lätt brusigt, elektronica not electronica, en touch av klassisk musik (kanske Debussy?), möjligen en liten, liten krautkrydda och att albumet tar med en in i den där fina stämningen där man känner sig full av upptäckarlusta men ändå, på något konstigt sätt, - redan framme!

Och så var det dags för alla de där låtarna på hemsidan också...

Inga kommentarer: